Attachment
I take long walks, stop where I usually rush pass, and discover new things. My eyes are drawn to things that people have built to improve or solve a problem. Caring gestures made by the human hand.
I notice that the public space is being filled with designs that prevent bodies in different ways. There are sharp shapes in places where you could otherwise sit and armrests in the middle of the benches so that bodies cannot lie down. It is a rough space, filled with steel and concrete; a space I want to soften.
I move between benches and pillars, on platforms and up and down stairs. I attach pieces of mattresses and hang up bags filled with sand. These are temporary additions; items that provide support.
I watch what’s happening. The movements change, the space transforms.
Stöd
Jag går långa promenader, stannar upp där jag annars brukar rusa förbi och upptäcker nya saker. Min blick dras till sådant som människor byggt för att förbättra eller lösa ett problem, omsorgsfulla gester gjorda av den mänskliga handen.
Jag märker att det rum som ska vara till för alla börjat fyllas av design som hindrar kroppar på olika sätt. Det är vassa taggar på platser där man annars skulle kunna sitta och handtag i mitten av bänkar så att kroppar inte kan ligga ner. Det är ett hårt rum fyllt av stål och betong. Ett rum jag vill mjuka upp.
Jag rör mig kring bänkar och pelare, på perronger och i trappor. Jag spänner fast bitar av madrasser och hänger upp säckar fyllda med sand. Det blir tillfälliga tillägg, objekt som stöder och stöttar.
Jag iakttar vad som händer. Rörelserna blir annorlunda, rummet förändras.
