Textilen och dess hantverk har gått ifrån att tas för given till att nu locka till sig brukare och praktiserande från många konstnärliga fält – inte minst den fria konstens. På vår utbildning är det ingen trend, det är en mötespunkt och ämne för diskussion. Samtidens intresse och behov är inte förvånande. I en tid då mötet med natur och tidskrävande göromål faktiskt kan verka subversivt bygger det textila upp det lim som kanske kan hjälpa oss att brygga över dessa kapade noder och öppna upp för att mötas igen.

På kandidatprogrammet Textil korsar vi praktiserandet av textila hantverkstekniker med ett experimenterande, kritiskt tänkande och utvidgad förståelse av konstnärliga processer. Ut kommer grundade textila identiteter som har fördjupat olika ingångar och metoder för sina uttryck. På årets avgångshimmel blinkar våra stjärnor – vissa har skapat egna material, andra formar ytor och ytterligare andra berättar berättelser eller skapar rumsliga koreografier. Gemensamt glöder ett intresse för en alternativ form av uttryck och materialitet, som bygger på en känslighet inför de val och den bearbetning som gjorts.

Det är svindlande att i tanken följa det textila hantverkets utvecklingshistoria. Eller skall vi säga textilens vara som följeslagare till människan? Att finnas nära, skydda, värma, dekorera, att bära i, att signalera genom. I tusentals år har utvecklingen pågått och drivit fram behovet av olika tekniska hjälpmedel. Våra förfäder skapade flaggor, kläder som tål strid och dagar på flykt, och det har uppfunnits maskiner och innovationer. Men centralt är fortfarande relationen och dialogen mellan handen, tanken och fibrerna – och detta arbete fortsätter framåt och är högst aktuellt bland våra studenter på Textil.

Åsa Cederqvist
Lektor