Untitled, 2018
BLIND MIRROR
Compulsively seeking to be in control can be exhausting and finding loopholes in the ever-present need for it is crucial for the well-being of a control freak like myself. Inspired by Rebecca Solnit’s thoughts on negative capabilities, I decided to surrender the use of questions and answers, in order to break down the hierarchy between right and wrong, between knowing and not knowing. This is the product of a winding expedition, beginning last year, continuing through to the 17th century, the future and the 90’s, passing the history of telescopes and cameras, touching on the power of fiction and poetry, going deep into space – both inner and outer, battling windmills such as utility and sacredness, and always returning to one thing; a fascination for the potentially infinite depth in the flat surface of a mirror.
BLIND MIRROR
Att tvångsmässigt försöka hålla kontroll kan vara utmattande, och för att ett kontrollfreak som jag är det helt centralt att kunna hitta kryphål i det ständigt närvarande behovet. Inspirerad av Rebecca Solnits tankar om negativa förmågor bestämde jag mig för att sluta använda frågor och svar, för att ta isär hierarkin mellan rätt och fel, mellan kunskap och okunskap. Detta är resultatet av en vindlande expedition som börjar förra året, fortsätter genom 1600-talet, framtiden och 90-talet, passerar genom teleskopets och kamerans historia, vidrör kraften hos skönlitteratur och poesi, går på djupdykning i rymderna – både invändiga och utvändiga, på väderkvarnskamp mot nytta och helighet, ständigt återvändande till en sak: fascinationen för det potentiellt oändliga djupet i spegelns platta yta.
