If I Can’t Do Enough, I Do Nothing Instead
It`s blameful to do nothing. You should catch the day and its possibilities. Every second, minute and day, you have the potential to be constantly productive. Do not lose a second of time that you can use to create an imprint of your existence. Do not waste your time when you have the opportunity to create something measurably valuable. Soon you are gone, and the competition is great.
There is a constant occupation of our sense of mind. Thoughtfulness and rest is unprioritized. We try to maximise the part of our time when we are productive and active to absurdity. Fast and more is applauded until the day we burn ourselves out.
In my degree project, I investigate passivity as a backlash in a faster world, in a world where the focus is on production, efficiency and results. With my work, I want to question my constant bad conscience about being insufficient and my feelings of not doing enough. If I can’t do enough, I do nothing instead.
Kan jag inte göra nog så gör jag istället ingenting
Det är skuldbelagt att göra ingenting. Du bör fånga dagen och dess möjligheter. Varje sekund, minut och dag har du potential att vara konstant produktiv. Förlora inte en sekund av tid som du kan använda till att skapa ett avtryck av din existens. Slösa inte med din tid när du har möjlighet att skapa något mätbart värdefullt. Snart är du borta och konkurrensen är stor.
Det sker ständigt en ockupation av våra sinnesintryck. Eftertänksamhet och vila prioriteras bort. Vi försöker att maximera den del av vår tid då vi är produktiva och aktiva till absurditet. Snabbare och mer applåderas till den dag då vi bränner ut oss.
I mitt examensarbete undersöker jag passivitet som motreaktion till en snabbare värld, i en värld där fokus ligger på produktion, effektivitet och resultat. I en värld där endast det som är mätbart ges ett värde. Genom mitt arbete vill jag ifrågasätta mitt konstanta dåliga samvete över att jag inte gör nog. Om jag inte kan göra nog så gör jag istället ingenting.
