Cape Fear
At the beginning of the 1991 film Cape Fear, we hear the daughter of the family, Danielle played by Juliette Lewis, describing the beautiful and mystical river from which the film takes its name. She continues: “When the only thing to fear on those enchanted summer nights, was that the magic would end and real life would come crashing in.”
We can see this scene as an image of art’s dual conditions. That is, the need to maintain the magic and the inherent unease in daring to enter into new and uncertain audience relationships. Art should of course be able to bear its own weight and have a life of its own, but what does it mean when its foundations are fundamentally unstable?
Interesting art succeeds in demonstrating new possibilities in our seemingly increasingly insecure system. The idea of
fake news mixes with climate uncertainty to make it all the more difficult to navigate a society in which the winds of fascism and conservatism blow stronger. However, to stand on the edge of uncertainty is part of the artist’s life. Not least as an art student stepping out into more uncertain circumstances after the world of education. This means insecure employment conditions but also an opportunity to learn together with others how to survive as an artist and find new places for magic.
To take on society’s insecurities on various levels or to show alternative realities, these are important tasks for art and a path that many students set out along. Some of the more interesting points of departure for the current exhibition include quantum mechanics, hoarding, overabundance, mutations, enclosure, recursion, time scales, class, football, grid systems, capitalist realism, the division of labour, streams and silver linings. The exhibition allows everyday and social systems and digital and analogue space to open up to one another in new ways. It will certainly be exciting to follow these students through their future projects.
Palle Torsson
Senior Lecturer in Fine Art
Cape Fear
I början av filmen Cape Fear (1991) hör vi familjens dotter Danielle, spelad av Juliette Lewis, berätta om den ljuvliga och mystiska floden med samma namn som filmen. Hon fortsätter; ”när det enda att frukta på de förtrollade sommarnätterna var att det magiska skulle sluta och det verkliga livet skulle krascha in”.
Vi kan se sekvensen som en bild av konstens dubbla förutsättningar. Alltså behovet av att behålla magin och oron inför att våga ta sig ut i nya osäkra publika förhållanden. Konsten skall ju kunna bära sig själv och få ett eget liv, men vad betyder det när grundförutsättningarna är fundamentalt instabila?
Intressant konst lyckas visa upp nya möjligheter i våra, som det verkar, allt mer osäkra system. Idéen om
fake news blandas med klimatosäkerhet och gör det allt svårare att navigera i ett samhälle där fascismens och konservatismens vindar blåser starkare. Men att stå på randen av något osäkert tillhör konstnärens liv. Inte minst som konststudent kliver man ut i mer osäkra förhållanden efter skolans verklighet. Det innebär osäkra arbetsförhållanden, men också en möjlighet att tillsammans med andra lära sig hur man kan överleva som konstnär och hitta nya platser för magi.
Att ta sig an samhällets osäkerhet på olika plan eller visa på alternativa verkligheter är en central uppgift för konsten och ett spår som flera av studenterna utgår ifrån. Några intressanta utgångspunkter i den aktuella utställningen är kvantmekanik, hoarding, överflöd, mutationer, omslutning, rekursion, tidsskalor, klass, fotboll, inrutade system, den kapitalistiska realismen, arbetsdelning, flöden och kantglöd. På utställningen öppnar sig vardagliga och samhälleliga system, digitala och analoga rum mot varandra på nya sätt. Det skall verkligen bli spännande att följa studenterna i deras fortsatta projekt.
Palle Torsson
Lektor i Konst
