From Traces to Spatial Narratives
In the process of transformation that cities go through, buildings are torn down, and traces and fragments appear, which are defined here as urban ruins. A trace is a surviving mark, sign, or evidence of the former existence or passing of something. These places appear only temporary and exist in a state of limbo while waiting for something new to be built on the site. During this time, the print of a building once standing there is visible, and materialities and structures never meant to be shown are now displayed. When others see ruins and spaces of debris, I see an abundant source of inspiration.
In my degree project, I have focused on the translation of aesthetic qualities that I find in these places. Ruins evoke an aesthetic disorder and offer a new palette of tactile encounters that I have tried to analyse and formulate into new spatial narratives.
Från avtryck till berättelser om en plats
I den transformationsprocess som städer går igenom rivs byggnader ner, spår och fragment framträder som här definieras som urbana ruiner. Ett spår är ett tecken på överlevnad eller bevis på någontings tidigare existens eller överföring. Dessa platser framträder bara tillfälligt och existerar i ett tillstånd av limbo i väntan på att något nytt byggs på platsen. Under denna tid är avtrycket av den byggnad som en gång stod där synligt och material och strukturer som aldrig avsetts att visas är nu föremål för uppvisning. Där andra ser ruiner och ytor med bråte ser jag en oändlig källa till inspiration.
I mitt examensarbete har jag fokuserat på översättningen av estetiska drag som jag finner på dessa platser. Ruiner framkallar en estetisk oordning och erbjuder en ny palett av taktila möten som jag har försökt analysera och formulera in i nya spatiala berättelser.