Delirium
”WHAT TRAMPLED OVER THE TRUTH WAS THE CLOTH, THE IMPERMEABLE BETWEEN THE INNER AND OUTER WORLD. REACTION AGAINST THE DRESSED HUMAN […]” *
Abandoned silks rub no body spoiled.
We enrobe skeletons, so winter won’t discolour them blue.
We go on a hunt to track our loss.
Fragments of the hunt,
We sow in the garden.
Between layers we grow serenity.
We must be soldiers, pissing in the mud,
In prayer that florals will prosper
Over this delirium.
In my degree project, I want to question why we see mental illness, sorrow and grief as an isolated and private phenomenon.
_This body is no body_
However, it drafts relatable connotations to our own material construction.
206 is its entity and connections.
From body to body my visual example can be completed.
When its entity has become individuals, accepted as an equal part of the host’s own body.
*Oswaldo de Andrade, The Anthropophagic Manifest, 1928
Delirium
”DET SOM UNDERTRYCKTE SANNINGEN VAR TYGET, DET OGENOMTRÄNGLIGA MELLAN DEN INRE OCH DEN YTTRE VÄRLDEN, EN REAKTION MOT DEN PÅKLÄDDA MÄNNISKAN […]” *
Övergivna silkestyger smeker inga förstörda kroppar.
Vi klär skelett så att vintern inte missfärgar de blåa.
Vi går på jakt för att spåra vår förlust.
Fragment av jakten,
Vi sår i trädgården.
Mellan lager odlar vi stillhet.
Vi måste vara soldater som pissar i leran,
I förhoppningen om att blomster ska frodas
Över detta delirium.
I mitt examensarbete ifrågasätter jag varför vi ser på psykisk ohälsa, sorg och bedrövelse som ett isolerat och personligt fenomen.
_ Denna kropp är ingen kropp _
Det innehåller dock relaterade konnotationer till vår egen fysiska uppbyggnad.
206 är dess enhet och samband.
Mitt visuella exempel kan fullbordas från kropp till kropp.
När dess enhet har blivit individer, accepterade som en likvärdig del av värdens egen kropp.
*Oswaldo de Andrade, The Anthropophagic Manifest, 1928
