Process – Model 1 :50
Findings Through Fragmentation
Architecture is an obvious remnant of our collective past and gives us a fragment of a former life and a different time. This unique relationship between what’s new and old is a very powerful spatial opportunity. If memory is defined as “the faculty by which the mind stores and remembers information” then the role of architecture comes into play as the prop for our collective and individual memories where it represents past events and people. If we look closely at the definition of a fragment without its context, it will be read as ‘incomplete’ and subordinate to the complete it is extracted from. Architectural fragments have a power of resisting such expected unity and can be read into as an alternative whole of none.
By fragmenting industrial buildings that represent a time and a group of people in an area in Stockholm that is going to be demolished, I wish to embody memory and recall spaces that will be forever lost.
Lövholmen fragmenterad
Arkitektur representerar vår historia och det kollektiva minnet. Att minnas definieras som “förmågan att lagra erfarenheter och göra det möjligt att känna igen och lära”. Minnen placerar oss i förhållande till tid och rum vilket gör att platser och arkitektur kommer att spela en stor roll som bärare av vår kollektiva historia. Byggnader som bär spår av tid där de har varit grunden i en annan kontext kan utgöra ett unikt möte mellan det rum som existerar och det som har varit. När vårt medvetna väljer ut och sorterar bland minnen fragmenteras det som vi upplevt och bara vissa delar finns kvar. Fragment kan definieras som en pusselbit som tillhört en helhet och blivit en spillra. Styrkan i arkitektoniska fragment är att de kan läsas på nya sätt då de isolerats från en helhet och antingen läsas in i en ny kontext eller ingen.
Genom att fragmentera byggnader som representerar en specifik tid och grupp av människor som har använt dem vill jag förkroppsliga dessa rumsliga minnen innan de för alltid går förlorade.
